Polska av Jonas Kjellin

Nu har jag varit uppe i Hälsingland i några dar och haft tillgång till mer av mitt material. Den här polskan kommer från en samling noter som tillhört klockarsläkten Stakel. Stakels noter består av ett par notböcker och en mängd lösblad som verkar komma från olika håll. Polskan är noterad på ett sådant blad och är signerad med två snirkliga initialer som snarast ser ut som NH. Efter att ha sett ett flertal låtar signerade av Jonas Kjellin känner jag mig dock rätt säker på att det är hans signatur, dvs JK fast med en massa extra krummelurer på. Förutom detta notblad så har jag hittat få kopplingar mellan Stakel och Kjellin, men bägge var musiker i trakten ungefär vid samma tidpunkt så jag utgår ändå från att de kände till varandra. Kjellin har en starkare koppling till Andreas Jonsson då han ska ha lärt denne att läsa noter. Jonas var född 1836 i Bölan men flyttade redan i slutet av 1860-talet norrut till Sundsvall och sedemera Östersund. Det finns en bild och lite mer att läsa om Jonas på Sockenbilder.se.
Låten har överskriften "Polska" och saknar bindningar och andra spelanvisningar. Slutfallen, de tre sista tonerna, i takterna 3 och 7, i första, och 7 i andra reprisen, är lite svårtydda och jag har valt ett som jag tycker passar in. Det står inte uttryckligen att Jonas Kjellin har komponerat låten men jag vet att han var en flitig kompositör av låtar i denna mer eleganta stil så det verkar inte otroligt.

Ost, sill och bröd och brännvin

Nu har det varit ett litet avbrott i låtbloggandet, men förhoppningsvis kommer jag ha tid att lägga upp mer i jul, då jag också har tillgång till mer av mitt låt och vismaterial. Tillsvidare kommer här en liten vistrall som Hanna Karlsson i Rogsta sjöng för mig. Visan had hon lärt sig av sina föräldrar Per och Hilda Westberg i Enånger när hon var liten. Visa är nog bara en del av en längre melodi på "Var det du eller var det jag" temat, men Hanna kunde inte minnas att hon hört sina föräldrar sjunga något mer än den här lilla stumpen. Texten är lite kryptisk, vad länsmannen och stämmningar har med valsandet att göra är oklart! textformeln "ost, sill och bröd" eller kanske vanligen "ost, smör och bröd" dyker upp då och då på gamla dansmelodier (om jag inte minns helt fel har Anders Rosen nämnt detta i sin skivserie om polskans historia), så det är kanske så att en äldre text har anpassats lite för att passa in i något nytt sammanhang? Jag tänker alltid att jag ska göra en till repris till den här visan, den är väldigt fin men känns lite för kort för annat än eget bruk. Tillsvidare får den dock vara som den är och hålla tillgodo med att bli trallad hemma i lägenheten.

Efterlysning

Har någon hört denna melodi någonstans? Den finns med bland valserna i Anders Englins notsamling och är där noterad i 6/8 vilket gör den väldigt svårläst. Jag har skrivit om den till 3/4 vilket känns mer naturligt. Funderar på om det kan vara en visa, eller något övningsstycke för nybörjare. Den rätt söt men jag stör mig lite på att den känns bekant trots att jag inte kan placera den, om det är någon som känns vid den så hör av er!

En liten polska efter Holger Sjödin

Den här låten har jag efter Bertil Westling som i sin tur lärt sig den av Holger Sjödin från Finnika, Enånger. Holger spelade lite fiol men var blyg och spelade ogärna när det var folk som lyssnade. Enligt Bertil så spelade Holger varje repris bara en gång så för att göra en lite större har jag dubblerat den. Holger hade förmodligen låten efter sin far, Kalle Sjödin (1866-1938). Spet-Kalle, som han kallades, och hans bröder finns det många historier om. En granne till mina föräldrar, Gunnar Åkerlund berättade att han varit på ett bröllop där Kalle spelade när han var liten. Det var dåligt drag på dansgolvet och folk dansade lite som de ville till musiken. Till slut blev Kalle, som var ensam spelman, förbannad på att han inte hördes igenom allt osynkroniserat trampande så han reste sig och skrek "Ni kan väl stampa ordentligt i allafall!". Spelmannen Kaj Berglund hade en liknande historia och berättade att Kalle ibland brukade knyta fast grytlock på fötterna för att takten skulle höras ordentligt!
Ett tag efter att jag lärt mig den här polskan så slog det mig varför den var så kort. Det är nämligen bara den andra reprisen av en längre låt. Konstigt nog så spelade både Bertil och jag en version av den längre polskan, en låt efter Martin Larsson i Nianfors, men vi tänkte aldrig på att de två var så lika varandra. Det var först då jag hittade en annan variant i Jonssons notsamling som det slog mig att det var samma låt. Jag har lagt upp Jonssons version så att ni kan jämföra själva. Det är en väldigt spridd polska som man hittar i versioner från stora delar av Hälsingland, bland annat efter Snickar Erik. Vi det här laget har jag vant mig att spela Holgers andra repris som en låt för sig men det är ändå rätt kul när man oväntade hittar samband!

En sista gånglåt efter Olles Johan Olsson, Galven

När jag satt och transkriberade de två tidigare låtarna efter Olles Johan så råkade jag även på den här gånglåten som han spelar i slutet av inspelningen. Så, för att göra rent hus på Olles Johan så skrev jag ner den också. Johan presenterar inte låten något särskilt men antyder efteråt att den spelar nog Sigvard Stolt också. Jag kan dock inte minnas att jag hört den förr men den finns säkert inspelad någonstans. Det är en enkel men fin låt som Johan spelar ganska långsamt med ett härligt sug. Se till att få till blandningen av punkteringar och sextondelar så att den inte blir tråkig och slät. Johan spelar på samma C-spel som tidigare så jag har transponerat till D igen.

Två låtar efter Olles Johan, Galven

Olles Johan var storebror till Olles Jonke och spelade enradigt durspel. Jag kommer inte ihåg exakt när Johan var född men jag har för mig att det var på 1870-talet. Låtarna kommer från en inspelning som spelmannen Sigvard Stolt gjorde någon gång på 60-talet. Johan ska då ha varit 91 år gammal. Det var rätt svårt att teckna ner bitarna då Johan spelar olika genom nästan varje repris. Många av variationerna är nog på grund av ovana - det verkar ha varit ett tag sen Johan spelade - men andra nog kan vara medvetna. Flera av variationerna är instrumentidiomatiska, dvs. helt enkelt saker som funkar bra på enradigt durspel men kanske inte på fiol. Jag har i första hand försökt få till en notbild som är spelbar och skippat en del av variationerna, de som snarare känns som missar. Valsen hade Johan lärt av en durspelare som kallades Spjut-Jon. Jon var några år åldre än Johan och arbetade som dräng i en av gårdarna i Galven. Polketten får ingen speciell introduktion på inspelningen, Johan spelar den bara efter att Sigvard ber honom att "ta en till". I polketten så använder Johan bara basknappen i kompet. I stort sätt så håller han basen intryckt genom hela låten, vilket funkar bättre än vad man skulle kunna tro. Låten är rätt spridd, andra reprisen finns till exempel som sångleksmelodi på åland med texten "ingen nöd och ingen sorg, kejsaren bor i petersborg". Johan spelar på ett enradigt durspel i C-dur, i och med att jag själv brukar spela på ett D-spel så har jag transponerat låtarna till D-dur istället.

Galven

Många av mina favoritlåtar kommer från trakten av Arbrå och Alfta, och det är kanske framför allt låtar som spelats av spelmanen Olles Jonke, Jonas Olsson från Galven. Jag har lärt mig många av hans låtar från sonen Olle, som spelar dom med sin alldeles egna stil, men även från Ulf Störlings skivor och inspelningar på viskarkivet och Hälsinglands folkmusikarkiv. Den här gånglåten har jag fått från en inspelning av Rolf Westerlund som finns på arkivet i Ljusdal. Rolfs inspelningar är rätt röriga och det var inte alltid han skrev ut var och när den var gjord, eller ens vem som är på inspelningen. Trots det så innehåller de en hel del guldkorn!. Om jag inte missminer mig så ska just den här inspelningen vara från en låtkurs i Arbrå i slutet av 70 eller början av 80-talet, Jonke dog 1981 så det kan knappast vara senare. Jonke spelar otroligt bra på inspelningen och dessutom två låtar som jag inte har hört honom spela på någon annanstans. Durspelet han använder går C-dur men jag har transkriberat till D-dur då jag tidigare har lärt ut den i den tonarten. En jäkligt bra låt som jag nästan får lite cajun-vibbar av!