Monday, November 29, 2010

Efterlysning


Har någon hört denna melodi någonstans? Den finns med bland valserna i Anders Englins notsamling och är där noterad i 6/8 vilket gör den väldigt svårläst. Jag har skrivit om den till 3/4 vilket känns mer naturligt. Funderar på om det kan vara en visa, eller något övningsstycke för nybörjare. Den rätt söt men jag stör mig lite på att den känns bekant trots att jag inte kan placera den, om det är någon som känns vid den så hör av er!

Saturday, November 20, 2010

En liten polska efter Holger Sjödin



Den här låten har jag efter Bertil Westling som i sin tur lärt sig den av Holger Sjödin från Finnika, Enånger. Holger spelade lite fiol men var blyg och spelade ogärna när det var folk som lyssnade. Enligt Bertil så spelade Holger varje repris bara en gång så för att göra en lite större har jag dubblerat den. Holger hade förmodligen låten efter sin far, Kalle Sjödin (1866-1938). Spet-Kalle, som han kallades, och hans bröder finns det många historier om. En granne till mina föräldrar, Gunnar Åkerlund berättade att han varit på ett bröllop där Kalle spelade när han var liten. Det var dåligt drag på dansgolvet och folk dansade lite som de ville till musiken. Till slut blev Kalle, som var ensam spelman, förbannad på att han inte hördes igenom allt osynkroniserat trampande så han reste sig och skrek "Ni kan väl stampa ordentligt i allafall!". Spelmannen Kaj Berglund hade en liknande historia och berättade att Kalle ibland brukade knyta fast grytlock på fötterna för att takten skulle höras ordentligt!
Ett tag efter att jag lärt mig den här polskan så slog det mig varför den var så kort. Det är nämligen bara den andra reprisen av en längre låt. Konstigt nog så spelade både Bertil och jag en version av den längre polskan, en låt efter Martin Larsson i Nianfors, men vi tänkte aldrig på att de två var så lika varandra. Det var först då jag hittade en annan variant i Jonssons notsamling som det slog mig att det var samma låt. Jag har lagt upp Jonssons version så att ni kan jämföra själva. Det är en väldigt spridd polska som man hittar i versioner från stora delar av Hälsingland, bland annat efter Snickar Erik. Vi det här laget har jag vant mig att spela Holgers andra repris som en låt för sig men det är ändå rätt kul när man oväntade hittar samband!

Sunday, November 14, 2010

En sista gånglåt efter Olles Johan Olsson, Galven


När jag satt och transkriberade de två tidigare låtarna efter Olles Johan så råkade jag även på den här gånglåten som han spelar i slutet av inspelningen. Så, för att göra rent hus på Olles Johan så skrev jag ner den också. Johan presenterar inte låten något särskilt men antyder efteråt att den spelar nog Sigvard Stolt också. Jag kan dock inte minnas att jag hört den förr men den finns säkert inspelad någonstans. Det är en enkel men fin låt som Johan spelar ganska långsamt med ett härligt sug. Se till att få till blandningen av punkteringar och sextondelar så att den inte blir tråkig och slät. Johan spelar på samma C-spel som tidigare så jag har transponerat till D igen.

Saturday, November 13, 2010

Två låtar efter Olles Johan, Galven



Olles Johan var storebror till Olles Jonke och spelade enradigt durspel. Jag kommer inte ihåg exakt när Johan var född men jag har för mig att det var på 1870-talet. Låtarna kommer från en inspelning som spelmannen Sigvard Stolt gjorde någon gång på 60-talet. Johan ska då ha varit 91 år gammal. Det var rätt svårt att teckna ner bitarna då Johan spelar olika genom nästan varje repris. Många av variationerna är nog på grund av ovana - det verkar ha varit ett tag sen Johan spelade - men andra nog kan vara medvetna. Flera av variationerna är instrumentidiomatiska, dvs. helt enkelt saker som funkar bra på enradigt durspel men kanske inte på fiol. Jag har i första hand försökt få till en notbild som är spelbar och skippat en del av variationerna, de som snarare känns som missar. Valsen hade Johan lärt av en durspelare som kallades Spjut-Jon. Jon var några år åldre än Johan och arbetade som dräng i en av gårdarna i Galven. Polketten får ingen speciell introduktion på inspelningen, Johan spelar den bara efter att Sigvard ber honom att "ta en till". I polketten så använder Johan bara basknappen i kompet. I stort sätt så håller han basen intryckt genom hela låten, vilket funkar bättre än vad man skulle kunna tro. Låten är rätt spridd, andra reprisen finns till exempel som sångleksmelodi på åland med texten "ingen nöd och ingen sorg, kejsaren bor i petersborg". Johan spelar på ett enradigt durspel i C-dur, i och med att jag själv brukar spela på ett D-spel så har jag transponerat låtarna till D-dur istället.

Thursday, November 11, 2010

Galven


Många av mina favoritlåtar kommer från trakten av Arbrå och Alfta, och det är kanske framför allt låtar som spelats av spelmanen Olles Jonke, Jonas Olsson från Galven. Jag har lärt mig många av hans låtar från sonen Olle, som spelar dom med sin alldeles egna stil, men även från Ulf Störlings skivor och inspelningar på viskarkivet och Hälsinglands folkmusikarkiv. Den här gånglåten har jag fått från en inspelning av Rolf Westerlund som finns på arkivet i Ljusdal. Rolfs inspelningar är rätt röriga och det var inte alltid han skrev ut var och när den var gjord, eller ens vem som är på inspelningen. Trots det så innehåller de en hel del guldkorn!. Om jag inte missminer mig så ska just den här inspelningen vara från en låtkurs i Arbrå i slutet av 70 eller början av 80-talet, Jonke dog 1981 så det kan knappast vara senare. Jonke spelar otroligt bra på inspelningen och dessutom två låtar som jag inte har hört honom spela på någon annanstans. Durspelet han använder går C-dur men jag har transkriberat till D-dur då jag tidigare har lärt ut den i den tonarten. En jäkligt bra låt som jag nästan får lite cajun-vibbar av!

Tuesday, November 9, 2010

En stackars fattig malaj...


Bland Per Westbergs noter fanns inte bara polskor och gammeldans utan även denna slow-fox. Det var egentligen lite oväntat att hitta en sådan låt bland Pers noter. Enligt sonen Arvid så var fadern inte särsklit förtjust i den 'moderna' musiken. Arvid mindes att Per brukade lyssna när han övade med sin gammeldanskvartett hemma på gården, men varje gång det blev en jazzlåt så gick Per därifrån för att genast återkomma så snart de spelade en schottis eller vals! Det är möjligt att noten kommer från Arvids tid som kontrabassist, så Per kanske är oskyldig. Låten kommer från en svensk 30-tals film i Regi av Gustaf Edgren. I filmen framfördes den troligtvis av sånggruppen Wiggers kvartetten som ska ha spelat 'malajer' i filmen. Jag har tyvärr inte lyckats hitta någon inspelning med låten men här finns ett exempel på hur Wiggers lät i filmen. Räknar med att det blir en hit på stämmorna nästa sommar.... (Tillägg: Malajens klagan, som den också heter, är komponerad av Jules Sylvain)

Monday, November 8, 2010

Herr Peders sjöresa


Både Arvid Westberg och hans syster Hanna Karlsson i Rogsta har sjungit den här versionen av balladen Herr Peders sjöresa för mig. De trodde att det var deras mor Hilda Westberg, eller kanske fadern Per, som brukade sjunga den när de var små. Herr Peders sjöresa är förmodligen den vanligaste medeltida balladen i Sverige och oftast så är det samma melodi som används, nämnligen melodin till Evert Taubes "Möte i Monsunen" (men mer troligt är kanske att han stulit melodin från Herr Peder...). Arvid och Hanna sjöng dock en annan melodi en den vanliga. Hanna använde också samma melodi till ett skillingtryck (kommer inte ihåg vilket nu). De använde bägge en tryckt text (ur gamla visboken) men det märktes att den ibland inte stämmde med deras minne av hur texten skulle gå. Det är möjligt att den här melodin kanske hör till någon annan visa urpsrungligen men att den i familjen Westberg kommit att förknippas med Herr Peder istället. Tyvärr kunde jag inte hitta tag på min inspelning med Arvid och Hanna när de sjunger visan - den ligger nog nedpackad någonstans - men då jag har sjungit den rätt mycket så har jag helt enkelt skrivit ner hur jag tycker att melodin går. Dagmar Berglund sjöng också balladen fast med den sedvanliga 'Taube' melodin. Dagmar hade dock redigerat den tryckta texten och stryckit över och lagt till i boken så att den glick som hon mindes den. Jag har bara tagit med första versen i min uppteckning en längre text finns till exempel här. Liksom många medeltida ballader kan man hitta versioner på Herr Peders Sjöresa i stora delar av skandinavien och nordeuropa. I England kallas den Brown Robyn's Confession och slutar betydligt lyckligare än den svenska versionen.

Sunday, November 7, 2010

Oskar I:s vals


Oscar II:s vals i Eb-dur är välkänd låt för många Hälsingespelmän. Den låten ska ha fått sitt namn då Jon Ersson och Lillback Olle spelade valsen för Oscar II och denne blev så förtjust att han lånade den sitt namn. Den här valsen verkar dock ha en mer direkt koppling till Sveriges kungligheter. Så vitt jag har kunnat utröna så kan den mycket väl vara komponerad av Oscar I (1799-1859). Valsen föreskommer i en mängd notsamlingar från mitten av 1800-talet och han, eller ibland 'Prinsen' uppges ofta som kompositör. På den här noten avslöjar K:et framför namnet att noten är skriven efter 1844 då Oscar kröntes till kung. Noten kommer återigen från familjen Jonssons nothäften, men som jag nämnt så finns den i en stor mängd notsamlingar tex. från Skåne, Närke, Östergötland, Uppland, Gotland och Hälsingland. Den ska även finnas i en version efter Timas Hans (tror det är nummer 703, men är osäker på detta, kolla gärna). För några år sedan, då jag höll på att sätta mig in i låtarna ur Jonssons nothäften, så hälsade jag på ett barnbarn till Andreas Jonsson. Förutom att intervjua henne om musik i familjen så spelade jag bland annat den här valsen för henne. Hon tyckte sig känna igen den (eller åtminstonde typen) som en låt hennes farbror Lars-Erik Jonsson brukade spela på fiol. Vad jag har hört om denna Lars-Erik så ansågs han inte vara 'fullt klok' men tyckte om att spela fiol och berätta historier. Enligt Arvid Westberg, så brukade han bland annat stämma om fiolen och spela 'Tyska klockorna' med knäppningar. Då Lars-Eriks fiol var försedd med ett set 'antika' sensträngar, och stämningen blev därefter, så var det inte alltid som Lars-Eriks fiolspel var så njutbart! Trots att Oscars vals verkar ha varit spridd i en rätt stor del av Sverige så har jag aldrig hört någon som spelat den, varken på inspelningar eller på stämmor. Jag föreställer mig att den här sortens låtar – dvs. låtar komponerade för, antar jag, salongsmusicerande på piano eller fiol – först och främst spreds och spelades av notkunniga spelmän som kunde ta del av aktuell musik via nottryck eller handskrifter. Sen kan jag tänka mig att den här valsen var som mest populär under Oscar I:s levnad men att den inte längre kändes lika aktuell efter hans död. Oavsett så är det en kul låt med en intressant bakgrund, håll till godo.

Wednesday, November 3, 2010

Olle Nordén och Johan Forsberg


Olle Nordén d. ä. och hans låtar är välkända för de flesta hälsingespelmän, men minde känt är att en av hans första inspirationskällor till fiolspelet var enångerspelmannen Johan Forsberg d.ä.. Johan arbetade som skogsarbetare i Arbrå/Alfta trakten när Olle var ung. Det verkar inte som om Johan inte alltid var så förtjust i att Olle kom och ville höra fiolspel var och varannan dag. Johan höll på låtarna och verkar ha varit orolig att pojken skulle 'ta' hans låtar. Men Olle fick ändå med sig en del bitar och från brev som finns bevarade mellan de två så verkar de ha hållit kontakten även när Johan flyttat tillbaka till Enånger. Den mest kända biten som Olle fick med sig från Johan var Marbäcken, en polska som också finns i Thore Härdelin d.ä nothäften och i Svenska Låtar. Enligt vad jag hört hade Johan arbetat på låten för att spela den på en tävling och ville absolut inte att Olle skulle komma och knycka den från honom. Trots idoga förfrågningar vägrade han att lära ut den. Men en notkunnig arbetskamrat till Johan hade vid något tillfälle tecknat ner den och från denne fick Olle tag på noterna. När Johan sedan hörde Olle spela den blev han förbannad och påståg kategoriskt att han själv komponerat låten och att Olle inte skulle spela hans komposition. Det verkar dock inte som om Johan komponerat låten själv, Johans söner ska tydligen ha sagt att fadern bara hade utvecklat en enklare låt, eventuellt efter en Norrala spelman kallad Marbäckslasse. Vid tillfälle ska jag försöka lägga upp några versioner av Marbäcken här men nu till en annan 'Johan och Olle' låt. Den här polskan kommer från en inspelningen med Olle som finns på Hälsinglands folkmusikarkiv men om jag kommer ihåg rätt är det en kopia från Visarkivets samlingar. Polskan finns i en näst intill identisk version i Hans Nilssons '25 Hälsingepolskor'. Jag tycker den är rätt kul i sin enkelhet. Den känns lite udda, lite som om den inte helt bestämt sig för vart den ska ta vägen.

Monday, November 1, 2010

"Haner å höner å tuppar hå hå..."


Agnes Edström var född 1903 och kom från Bölan (lindefallet) i Enånger. Några av hennes syster Ingrid Enströms visor finns med i en liten bok som heter Visor från Hälsingland. Både Agnes och Ingrid spelades in flera gånger och Agnes kan också höras på en av Caprice folkmusikskivor, Vaggvisor och Ramsor. Min transkription går tillbaka på en inspelning från Bölans hembygdsförening som jag fick låna av hembygdsentusiasten Nils Forsman. Visan, som ibland kallas för Hönsgummans visa, räknas som en politisk visa där hönsgården blir en metafor för ränkerna vid det svenska hovet. Den ska ha skrivits 1751, i samband med Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas kröning, av kyrkoherden i Huddinge, Olof Carelius (1702-1758). En längre text kan hittas på Dagens visa.