Fler engelskor

Inspirerad av Svens funderingar om engelskor lägger jag upp ytterligare några angloiser från Stakels notbok. Nummer 7 och 9 känns lite bekanta, jag föreställer mig att man mycket väl kan hitta dom i till exempel svenska låtar Skåne. Angloise nummer 1 är min personliga favorit av de tre. En skön fanfarartad första del med en liten mollsväng som andra repris, enkelt men bra! Jag har anpassat noterna på samma sätt som med angloisen jag la upp tidigare (dvs. "halverat" notvärdena). Jag vet inte om det finns någon forskning på utbredningen av engelska melodier i Sverige. Åtminstone jag har svårt att acceptera den ofta hörda förklaringen att det var sjömän på västkusten som plockade upp låtar i england (eller engelska sjömän på visit i sverige som lämnade låtar efter sig). Även om det säkert kan ha dykt upp en och annan låt den vägen så känns det otroligt att alla de låtar som finns spridda över sverige skulle ha kommit den vägen. Om det är någon som är mer insatt i ämnet får de gärna höra av sig!

Magnus Olssons No 1

Bland Per Westbergs låg ett par stora notark med överskriften "Tomtgubbens polskor". Det är ett antal rätt avancerade polskor av den typ som man ofta hittar i gamla pollonäs samlingar från 1800talet. Ett par är tillskrivna "Esser" (han som ska ha komponerat Liv-antes polska). Polskan jag lagt upp här har överskriften "No1 af Magnus Olsson, Bölan" med Esser överstruket i kanten. Den finns i en variant i Svenska Låtar, efter Pajas - Anders Wahlman- från Alfta. Intressant nog finns den även inspelad i Enånger. På ett av Svenskt Viskarkivs band så spelar Emil Hällström från Bölan polskan för Märta Ramsten. Han säger också att den är efter Magnus Olsson men säger sig inte veta något mer om den. Dessutom finns låten i Stakels notsamling och där även med andrastämma. Stakel anger "Råckman" som kompositör inte Magnus Olsson (som förmodligen var bra ung när Stakel skrev ner låten). I svenska låtar förekommer Råckman (rockman) som kompositör för en annan låt, men jag har trots idoga försök inte lyckats reda ut identiteten på denne man. Det känns dock inte helt otroligt att han skulle ha varit samtida med Esser och Du puy som komponerat många liknande låtar. Jag har lagt upp Stakels version så att man kan jämföra de två.

Stakels Engelskor

Bland Stakels noter finns en mängd angloiser, eller engelskor. En del är kända låtar som verkar finnas i varenda notsamling men några sticker ut lite. Den här låten är skriven med G-durs förtecken fast har D som grund ton. Detta tillsammans med ett giss på markerad taktdel i första reprisen gör att melodin känns rätt exotisk och modal. Låg sjua, hög kvart: en modern folkmusikers dröm?! Jag skulle tro att det egentligen ska vara Ddurs förtecken på den här låten, vilket gör den lite mer alldaglig, men fortfarande rätt kul. Jag har spelat låten i några år och tillslut så har jag antagit någon form av mellanläge, ibland drar jag till med ett C i andra reprisen, men oftas blir det Ciss. Jag tycker att man brukar få spela den så fort om den ska vara dansbar så det hörs ju ändå knappt vilket det är. Lägger upp en not på hur jag brukar spela den idag och hur det ser ut i orginal noten, sen kan ju var och en göra som de vill.

Polska av Jonas Kjellin

Nu har jag varit uppe i Hälsingland i några dar och haft tillgång till mer av mitt material. Den här polskan kommer från en samling noter som tillhört klockarsläkten Stakel. Stakels noter består av ett par notböcker och en mängd lösblad som verkar komma från olika håll. Polskan är noterad på ett sådant blad och är signerad med två snirkliga initialer som snarast ser ut som NH. Efter att ha sett ett flertal låtar signerade av Jonas Kjellin känner jag mig dock rätt säker på att det är hans signatur, dvs JK fast med en massa extra krummelurer på. Förutom detta notblad så har jag hittat få kopplingar mellan Stakel och Kjellin, men bägge var musiker i trakten ungefär vid samma tidpunkt så jag utgår ändå från att de kände till varandra. Kjellin har en starkare koppling till Andreas Jonsson då han ska ha lärt denne att läsa noter. Jonas var född 1836 i Bölan men flyttade redan i slutet av 1860-talet norrut till Sundsvall och sedemera Östersund. Det finns en bild och lite mer att läsa om Jonas på Sockenbilder.se.
Låten har överskriften "Polska" och saknar bindningar och andra spelanvisningar. Slutfallen, de tre sista tonerna, i takterna 3 och 7, i första, och 7 i andra reprisen, är lite svårtydda och jag har valt ett som jag tycker passar in. Det står inte uttryckligen att Jonas Kjellin har komponerat låten men jag vet att han var en flitig kompositör av låtar i denna mer eleganta stil så det verkar inte otroligt.

Massor av Morska Marscher

Många marcher i Hälsingand går tillbaka på de militärmarcher som gärna spelades av blåsorkestrar vid de olika bruken i landskapet. Kollar man i Svenska Låtar så finns en mängd kommentarer till låtar som visar denna koppling. Enligt Kaj Berglund så brukade enångersspelmannen Johan Sjödin, då bosatt i Njutånger, bland annat spela Finska Rytteriets Marsch på fiol. Johan var son till spelmannen Kalle Sjödin, Spet-Kalle kallad. Det är efter Johan som Kaj Berglund och Bertil Westling fick den slängpolska efter Spet-Kalle som många folkdanslag numer dansar "Slängpolska från Enånger" till. De här noterna till Finska rytteriet är tagna ur Jonsson notsamling och det visar kanske att Johan inte var den enda fiolspelmannen som intresserade sig för militärmarscher. Den andra marchen är från en äldre notsamling som har ägts av familjen Stakel. Jonas Stakel (f. 1746?), hans son Jonas (f.1780) och sonson Jonas (f. 1813), kan alla ha skrivit i noterna. Då alla har samma namn är det rätt svårt att veta exakt vem som är huvudansvarig. Jagtycker att den här låten är riktigt bra; C-dur och pampigt som bara den! Andra stämman har jag lagt till men de dubbelgrepp som finns i första stämman kommer alla från orginalnoten.
Nu åker jag bort några dar så det blir paus i 'låtandet' över helgen.