Hälsingelåtar i Radion

Den 16 oktober kunde man höra mig prata om den här bloggen i radioprogrammet Folke i P2. På mina två minuter i rampljuset försökte jag ge en liten idé om vad jag hoppas uppnå med mitt bloggande och dessutom presentera en låt. Det blev naturligtvis väldigt kortfattat men jag tror att jag fick med det som jag anser är viktigast. För de som inte hörde programmet så kommer här en textversion av inslaget. Polskan från Thomas von Wachenfeldts skiva kommer på bloggen inom kort.

"När jag startade bloggen Hälsingelåtar för ungefär ett år sedan så hade jag en rätt klar idé över vad jag ville uppnå. Jag ville lyfta fram och göra tillgängliga, låtar och visor från Hälsingland som inte hamnat i den folkmusikaliska mittfåran. Det är framförallt material som jag själv samlat på mig – genom dokumentation, och åtskilliga arkivbesök.
Men, jag vill inte bara skapa ett onlinebaserat nothäfte med anonyma låtar och visor. Jag menar nämligen att musik inte nödvändigtvis talar för sig själv; även synbart banal musik, kan ha en historia som öppnar nya världar för såväl lyssnare som musiker. Därför vill jag presentera låtarna tillsammans med en text som kan ge ett sammanhang, och visa på hur musiken getts en lokal mening.
Just denna lokala mening fascinerar mig, och i synnerhet hur nationella och internationella kulturintryck omtolkats på lokal nivå. Låt mig ge några exempel:
God Save the Queen må få ögon att tåras hos brittiska rojalister, men Jonas Stakel i Enånger han spelade samma melodi som vals, och när Arvid Westberg, sjöng om Malena och Bodasmeden, så handlade visan om någon i grannbyn, även om texten skrevs för 200 år sedan, och då som en parodi på en dikt av Anna Maria Lenngren.
Med fokus på Hälsingland så vill jag också visa på den bredd av musik som kan ses som lokal. Därför kommer bloggen inte bara innehålla vad vi i dagligt tal kanske ser som folklig musik, utan även annan musik som tagit en lokal prägel, som till exempel skolsånger och dragspelsmusik.
Nu kan ju allt detta låta lite storvulet, och det bör väl tilläggas att inte alla mina blogginlägg är så pass genomarbetade. I flera fall är det helt enkelt musik som jag tycker borde uppmärksammas av rent estetiska skäl!
Efter denna lilla programförklaring så ska vi lyssna på en polska från spelmannen Thomas von Wachenfeldts soloskiva, Malleus Clericum. En skiva som för den initierade bjuder på såväl vacker musik som lokalpolitisk polemik."

Dragspelspoesi, någon?

Många spelmän och folkmusiker har ett ambivalent förhållande till dragspelsmusik. Så länge det är "folklig" dragspelmusik så brukar det vara ok, men när musiken har influenser från jazz, pop, och klassisk musik så är det många som drar öronen till sig. Jag har ofta råkat på dragspelsmusik som är svår att sätta in någon specifik genre, men som likväl kan ses som lokal; i den meningen att den har komponerats och spelats i landskapet, och tagit influenser från såväl folkmusik som internationella genres, som jazz och klassisk musik. Då min ambition med den här bloggen är att ge exempel på och diskutera hälsingemusik i vid mening så har även har även dragspelsmusiken en given plats.
Dagens (dragspels)låt är valsen "Djupråbäckens poesi" komponerad av dragspelaren Gustaf Lindblom i Tosätter. En låt i vad man kanske kan kalla "zigenarstil". Kompositionen fanns i en notsamling som tillhört en annan dragspelaren Georg Jonsson (son till Anders Johan Jonsson, som jag skrivit om tidigare). Georg bodde största delen av sitt liv i Barkhyttan/Hofors i Gästrikland men var ofta uppe i Enånger. Förmodligen så tecknade Georg upp låten någon gång på 20 eller 30 talet; bland noterna finns nämligen andra låtar som uppges vara upptecknade efter enångerspelmän under samma period. Georg har arrangerat om valsen för två instrument (dragspel skulle jag tro), men då stämmorna korsar varandra en hel del så är det Ibland är det svårt att veta om melodin är i första eller andra stämman. Jag lämnar till läsarna att själva reda ut den saken. Det här är den enda låten jag hittat med koppling till Gustaf Lindblom och jag har inte hört att han nämnts som någon speciellt skicklig musiker. På det hela så har jag hört väldigt lite om honom! Eventuellt så ska han han flyttat från Enånger i rätt unga år, vilket skulle kunna vara anledningen till att få kommer ihåg honom. Att döpa låtar efter vattendrag verkar ha varit på modet i början på 1900talet och det finns en uppsjö av låtar som brusar, sorlar, och har sig. Just Djupråbäcken går genom byn Djuprå (därav namnet) i Enånger och även Per Westberg ska ha komponerat en låt tillägnad den, "Djupråbäckens brus".