Wednesday, December 21, 2011

Snart är det jul igen....

När jag gick viskursen på Malungs folkhögskola så intresserade jag mig under en period lite extra för julspelsvisor, och nu när julen är på god väg så bestämde jag mig att gräva tag i en del av det materialet igen. Det är tre visor som alla har kopplingar till julspelstraditionerna i Hälsingland. I Hälsingland kallades detta ofta, "att gå med stjärnan" och det gjorde man under trettondagshelgen. Det gick till så att ungdomarna i trakten samlades, klädde ut sig, och gick runt och sjöng i gårdarna för att tigga matvaror och dryck till att ha kalas. Man hade alltid en stor stjärna på en stång med sig, liksom dagens stjärngossar, och därifrån kommer begreppet att gå med stjärnan. På en del håll i landet så har man haft liknande traditioner på juldagen, men dessa tre visor ska alla ha hört till trettondagsfirandet.



Den första visan är en version på den klassiska Staffan Stalledräng. Visan har jag transkriberat från en inspelning med Gertrud Nilsson från Hanebo (eller Kilafors). Hon, liksom en mängd sångare och spelmän, spelades in av Märta Ramsten under en av Svenskt Visarkivs inspelningsresa till Hälsingland 1968. Om Gertrud Nilsson vet jag i stort sett ingenting. Jag skulle tro att hon var född i slutet av 1800talet; det hörs på inspelningarna att hon är lite skröpplig och enligt inspelningsprotokollet boende på Hamrelunds äldreboende i Bollnäs. Om det är någon som vet något mer så hör gärna av er. Gertrud sjunger bara den första strofen av visan och texten är mestadels den samma som i andra varianter. Det som är lite ovanligt med hennes version är att den går i tretakt. Jag har dock valt att notera den i 6/8 då det ser snyggare ut i bloggformatet (det tar också mindre plats). Men tänk vals snarare än jig när ni sjunger visan!



De två näst följande visorna hör också till julspelet. De är bägge är efter Elsa Hall i Arbrå (eller Vallsta); även hon inspelad av Märta Ramsten 1968. Hennes första visa är kanske mer specifikt kopplad till just julspelet än Staffan Stalledräng. Här presenteras Herodes och de tre vise männen, och åskådarna uppmanas att ge gåvor till gruppen. Julspelen är sällan trogna bibelberättelsen utan inställningen brukar snarast vara "alla ska med". Herodes, de tre vise männen, "Judas med pungen" och Sankt Staffan blandas friskt. Huvudpersonerna i berättelsen, det vill säga Jesus med familj, verkar dock föra en rätt undanskymd tillvaro! Elsa berättar på inspelningen att efter sången om Herodes så gjorde Judas entre och tiggde almosor från åskådarna.



Den sista visa är en tacksång som sjöngs efter att Judas hade fått sin påse fylld med diverse gåvor från åskådarna. Liksom tidigare har jag valt att notera i 6/8 men känslan är mer åt 3/4. Melodin på den här visan känns bekant men jag kan inte riktigt säga var jag har hört den förr, kan det vara en psalmmelodi?

Julspelstraditionerna i Hälsingland verkar på många håll ha försvunnit redan i början av 1900talet. Jag har bara träffat en person som själv deltagit i julspel. Det var Martin Larsson som berättade att han hade gått med stjärnan i Nianfors i sin ungdom. Då spelade han fiol till föreställningen men tyvärr kom han inte ihåg någon av visorna de sjöng. Ute vid kusten, i Enånger, verkar traditionen att gå med stjärnan försvunnit ännu tidigare. På en inspelning från 1960talet med Bernard Westling från Finnika, så berättar denne att hans far gick med stjärnan som ung, men att han själv inte gjort det. Bernard berättar bland annat att fadern sjöng Sankt Staffan till samma melodi som man lärde sig i skolan. De flesta jag frågat om Sankt Staffan har just konstaterat att de sjöng den i skolan som små. Kanske var det så att julspelsvisorna till stor del togs upp i skolmusikrepertoaren och i det mer moderna luciafirandet som tog fart under de första årtiondena av 1900talet? Detta, i kombination med andra förändringar i samhället, kan ha lett till att sångerna lösgjordes från julspelen och blev del av ett mer standardiserat nationellt julfirande. En del kanske skulle säga att detta "dödade" de lokala traditionerna, men jag är själv inte särskilt sentimental. Tack vare att luciafirandet skapdes och att "folkliga" visor piffades upp och blev del av skolmusiken så kan ju faktiskt de flesta i Sverige åtminstone någon visa som har med julspelen att göra. Vem vet, i annat fall så kanske hela denna tradition glömts bort. Men visst är det skoj att hitta lokala varianter på låtarna och för den som är intresserade så finns det massor att hämta på tex. Svenskt Visarkiv och Hälsinglands folkmusikarkiv.

God jul!


PS. Om jag har några regelbundna läsare så kan jag bara beklaga att det varit rätt glest med inlägg under de senaste månaderna. Anledningen till detta är helt enkelt att annat tagit mycket tid, men det betyder inte att jag har lagt av! Jag har massor låtar och visor som jag tänkter skriva om på bloggen även i fortsättningen!