Stakels Engelskor

Bland Stakels noter finns en mängd angloiser, eller engelskor. En del är kända låtar som verkar finnas i varenda notsamling men några sticker ut lite. Den här låten är skriven med G-durs förtecken fast har D som grund ton. Detta tillsammans med ett giss på markerad taktdel i första reprisen gör att melodin känns rätt exotisk och modal. Låg sjua, hög kvart: en modern folkmusikers dröm?! Jag skulle tro att det egentligen ska vara Ddurs förtecken på den här låten, vilket gör den lite mer alldaglig, men fortfarande rätt kul. Jag har spelat låten i några år och tillslut så har jag antagit någon form av mellanläge, ibland drar jag till med ett C i andra reprisen, men oftas blir det Ciss. Jag tycker att man brukar få spela den så fort om den ska vara dansbar så det hörs ju ändå knappt vilket det är. Lägger upp en not på hur jag brukar spela den idag och hur det ser ut i orginal noten, sen kan ju var och en göra som de vill.

Enångerpolskan

Johan Nordell komponerade den här låten till spelmanstävlingen i Hudiksvall 1910 där han vann första pris. Johan byggde fioler och komponerade en mängd låtar. Johans låtar är rätt typiska för sekelskiftes romantiska folkmusik stil, smäktande valser och rullstråkspolskor i B tonart. Han har fått åtminstone en låt arrangerad för piano och tryckt för försäljning (valsen Hägringar). När Bertil Westling, som tecknat upp den här låten, började lära sig fiol så gick han till Johan för att lära sig noter. Bertil säger att Johan nog var "mer musiker än spelman", med det menar han att Johan var kanske mer kunnig i musikteori och fiolteknik än de flesta andra spelmän i trakten. Trots att han tog lektioner för Johan så fick Bertil aldrig höra honom spela. Johan gav bara instruktioner och lät eleven spela på egen hand. Tyvärr blev Johan påkörd av en bil på 60-talet och han blev så vitt jag vet aldrig inspelad. Tack vare Bertil Westling och Kaj Berglund, som samlat ihop en mängd enångerslåtar så finns i allafall en del av Johans kompositioner bevarade till eftervärlden. En bild på Johan kan ses på sockenbilder.se.

Djupråpolskan

Nu har det varit tyst på bloggen ett tag, men mer låtar är på väg! I de kommande blogposterna är min plan att lyfta fram några mer okända låt kompositörer. Jag har nämnt Per Westberg ett par gånger tidigare på den här bloggen och kommer nog återkomma till honom flera gånger. Per var som sagt fiolspelman och komponerade även en del låtar. Få av hans bitar finns bevarade och så vitt jag vet är det bara en som har fått någon egentlig spridning. "Bas-Pelles Brudpolska" (eller Bröllopet i Larsbo som han själv döpte den till) har spelats in av den välkända gruppen Draupner och jag har träffat på några andra spelmän som tagit up den på repertoaren sedan dess. När jag satt och gick igenom en del av Pers efterlämnade noter under mellandagarna så stötte jag på en låt som fanns noterad tillsammans med Bas-pelle på ett lösblad bland noterna. Jag har sett den förr och konstaterat att det troligtvis är en av Pers kompositioner (man kan bland annat se att han testat olika versioner av melodin i uppteckningen), men den här gången fastnade jag lite extra för den. Det är mycket Eb-dur, och den är i en stil som är lite enklare än Halls och Östs kompositioner men säkert influerade av dom. Per har inte skirvit något namn på den så för att försöka få tag på ett namn spelad jag upp den för Per's son Arvid. Arvid tyckte sig känna igen den men inte visste om någonsin hade haft nåt namn. Arvid har dock vid flera gånger nämnt en låt som Per kallat för "Djupråbäckens brus". en låt som aldrig blev nedtecknad. Då jag tycker att det är en låt som borde få ett namn så har jag har tagit mig friheten att kalla den Djupråpolskan. Per uppkallade flera låtar efter Djuprå i Enånger där han bodde i många år, så namnet borde vara lämpligt. För att sammanfatta: dagens låt är (tills motsatsen bevisats), Djupråpolskan komponerad av Per Westberg.

Polska av Jonas Kjellin

Nu har jag varit uppe i Hälsingland i några dar och haft tillgång till mer av mitt material. Den här polskan kommer från en samling noter som tillhört klockarsläkten Stakel. Stakels noter består av ett par notböcker och en mängd lösblad som verkar komma från olika håll. Polskan är noterad på ett sådant blad och är signerad med två snirkliga initialer som snarast ser ut som NH. Efter att ha sett ett flertal låtar signerade av Jonas Kjellin känner jag mig dock rätt säker på att det är hans signatur, dvs JK fast med en massa extra krummelurer på. Förutom detta notblad så har jag hittat få kopplingar mellan Stakel och Kjellin, men bägge var musiker i trakten ungefär vid samma tidpunkt så jag utgår ändå från att de kände till varandra. Kjellin har en starkare koppling till Andreas Jonsson då han ska ha lärt denne att läsa noter. Jonas var född 1836 i Bölan men flyttade redan i slutet av 1860-talet norrut till Sundsvall och sedemera Östersund. Det finns en bild och lite mer att läsa om Jonas på Sockenbilder.se.
Låten har överskriften "Polska" och saknar bindningar och andra spelanvisningar. Slutfallen, de tre sista tonerna, i takterna 3 och 7, i första, och 7 i andra reprisen, är lite svårtydda och jag har valt ett som jag tycker passar in. Det står inte uttryckligen att Jonas Kjellin har komponerat låten men jag vet att han var en flitig kompositör av låtar i denna mer eleganta stil så det verkar inte otroligt.

Ost, sill och bröd och brännvin

Nu har det varit ett litet avbrott i låtbloggandet, men förhoppningsvis kommer jag ha tid att lägga upp mer i jul, då jag också har tillgång till mer av mitt låt och vismaterial. Tillsvidare kommer här en liten vistrall som Hanna Karlsson i Rogsta sjöng för mig. Visan had hon lärt sig av sina föräldrar Per och Hilda Westberg i Enånger när hon var liten. Visa är nog bara en del av en längre melodi på "Var det du eller var det jag" temat, men Hanna kunde inte minnas att hon hört sina föräldrar sjunga något mer än den här lilla stumpen. Texten är lite kryptisk, vad länsmannen och stämmningar har med valsandet att göra är oklart! textformeln "ost, sill och bröd" eller kanske vanligen "ost, smör och bröd" dyker upp då och då på gamla dansmelodier (om jag inte minns helt fel har Anders Rosen nämnt detta i sin skivserie om polskans historia), så det är kanske så att en äldre text har anpassats lite för att passa in i något nytt sammanhang? Jag tänker alltid att jag ska göra en till repris till den här visan, den är väldigt fin men känns lite för kort för annat än eget bruk. Tillsvidare får den dock vara som den är och hålla tillgodo med att bli trallad hemma i lägenheten.

Efterlysning

Har någon hört denna melodi någonstans? Den finns med bland valserna i Anders Englins notsamling och är där noterad i 6/8 vilket gör den väldigt svårläst. Jag har skrivit om den till 3/4 vilket känns mer naturligt. Funderar på om det kan vara en visa, eller något övningsstycke för nybörjare. Den rätt söt men jag stör mig lite på att den känns bekant trots att jag inte kan placera den, om det är någon som känns vid den så hör av er!

En liten polska efter Holger Sjödin

Den här låten har jag efter Bertil Westling som i sin tur lärt sig den av Holger Sjödin från Finnika, Enånger. Holger spelade lite fiol men var blyg och spelade ogärna när det var folk som lyssnade. Enligt Bertil så spelade Holger varje repris bara en gång så för att göra en lite större har jag dubblerat den. Holger hade förmodligen låten efter sin far, Kalle Sjödin (1866-1938). Spet-Kalle, som han kallades, och hans bröder finns det många historier om. En granne till mina föräldrar, Gunnar Åkerlund berättade att han varit på ett bröllop där Kalle spelade när han var liten. Det var dåligt drag på dansgolvet och folk dansade lite som de ville till musiken. Till slut blev Kalle, som var ensam spelman, förbannad på att han inte hördes igenom allt osynkroniserat trampande så han reste sig och skrek "Ni kan väl stampa ordentligt i allafall!". Spelmannen Kaj Berglund hade en liknande historia och berättade att Kalle ibland brukade knyta fast grytlock på fötterna för att takten skulle höras ordentligt!
Ett tag efter att jag lärt mig den här polskan så slog det mig varför den var så kort. Det är nämligen bara den andra reprisen av en längre låt. Konstigt nog så spelade både Bertil och jag en version av den längre polskan, en låt efter Martin Larsson i Nianfors, men vi tänkte aldrig på att de två var så lika varandra. Det var först då jag hittade en annan variant i Jonssons notsamling som det slog mig att det var samma låt. Jag har lagt upp Jonssons version så att ni kan jämföra själva. Det är en väldigt spridd polska som man hittar i versioner från stora delar av Hälsingland, bland annat efter Snickar Erik. Vi det här laget har jag vant mig att spela Holgers andra repris som en låt för sig men det är ändå rätt kul när man oväntade hittar samband!