"Nils Olov"

Min tanke har varit att på bloggen blanda noter med ljudande music och filmklipp. Hittils har det varit lite snålt med det senare men här kommer i alla fall en film. Det är en polkett som Arvid Westberg trallade och spelade för mig när jag för första gången tog med mig mitt durspel till honom. Polketten har namnet "Nils Olov" och var efter bröderna Sättlin i Tosätter. Arvid hade lärt sig den någon gång i slutet av 30-talet och även spelat den till dans. Nils Olov Sättlin, som fått gett namn åt låten, spelade inte själv men Arvid trodde att kanske kanske tyckte speciellt mycket om biten och att den därav blev känd under det namnet. Tyvärr är inte ljudet det bästa på filmen - tonen g verkar inte harmonisera så väl med min mikrofon! Jag ska se om jag kan göra något åt det till nästa filmklipp.

Herr Peders Sjöresa igen

För ett tag sedan så lade jag upp en version av balladen Herr Peders Sjöresa på bloggen. Den versionen var det Arvid Westberg och hans syster Hanna som sjöng men de kom inte ihåg mer än några verser av visan. Dagmar Berglund från Finnika hade också en version av Herr Peder, med annan melodi och med en text som hon sa att hennes faster brukat sjunga. Dagmar använde en av svenskt Viskarkivs böcker med sjömansvisor som stöd för minnet. Hon hade dock gjort en del ändringar i texten så att den lät mer som hon mindes att den sjungits när hon var liten. Uppteckningen i visboken var från August Bondesson vissamling och till stora delar är Dagmars text identisk med Bondessons. Om sen detta beror på att hennes version går tillbaka till samma skillingtryck som texten i Bondesson eller om hon var mer influerad av dennes text än hon medgav är svårt att avgöra. Melodin Dagmar använde ligger närmre den ”vanliga” Herr Peder melodin (dvs. samma som Evert Taube använde till ”Möte i Monsunen”) än den som Hanna och Arvid använde. Tyvärr så hade dagmar lite problem med rösten på inspelningen så det är tidvis lite svårt att höra hur melodin ska vara. Min uppteckning får därför ses som ett "medelvärde" av de verser hon sjöng. När jag skrev ner texten häromdagen så blev jag också påmind om Dagmars humor, trots att hon verkligen kämpar sig igenom de sista verserna så avslutar hon visan med kraftfullt "Tjo"! Här följer Dagmars reviderade version av texten, om det är någon som känner till vilket skillingtryck som kan gett upphov till denna version får ni gärna höra av er till mig!

Herr Peders Sjöresa, efter Dagmar Berglund

Herr Peder han gångar till sin kammare in,
han krusar och kammar sitt hår.
Sen gångar han sig till sin fostermoder in
och fråga’ vilken död han skulle få.

Ja inte ska du dö uti någon sotesäng,
ej heller bliva dödad i krig.
Men akta dig noga för böljorna de blå
att de inte förkortar ditt liv.

Herr Peder han gångar sig till sjöstranden ner,
Emellan de skepparemän.
Där låter han bygga sig så präktigt ett skepp
som kunde gå på vatten å på land.

Det skeppet det var byggt utav allehanda trä,
med master utav valfiskeben.
Å vimplarna de voro av rödaste gull
å flaggorna de voro likaså.

Men när han hade seglat uti 400 mil
Då började skeppet att stå still.
Då ropte kaptenen: vår fader och vår gud,
han hjälpe oss väl härifrån!

Kaptenen han var en så förståndiger man,
han talte så förståndiga ord:
Å män låt oss kasta gulltärningen ombord,
å se vem som den största synden gjort.

Den första gulltärningen på tavelbordet rann,
emellan de skepparemän.
Å lotten den föll på herr Peder första gång,
vår älskade konungason.

Den andra gulltärningen på tavelbordet rann,
emellan de skepparemän.
Å lotten den föll på herr Peder andra gång,
vår älskade konungason.

Den tredje gulltärningen på tavelbordet rann,
emellan de skepparemän.
Och lotten den föll på herr Peder tredje gång,
vår älskade konungason

Ja efter det är jag som den största synd har gjort
Så bekänner jag mitt brott här för er:
Tre kyrkor har jag rövat tre kloster har jag bränt,
Å flickor har jag narrat och skämt.

Om någon utav eder skulle komma i land
och min fostermoder frågar efter mig.
Så säg att jag tjänar i främmande land,
å där har jag det trevligt och gott

Om någon utav eder skulle komma i land
och min fosterfader frågar efter mig.
Så säg att jag svävar i evighets kväll,
sig honom att han bättrar sig väl.

Om någon utav eder skulle komma i land
och min fästemö hon frågar efter mig.
Så säg att jag vilar under böljorna de blå,
säg henne att hon gifta sig må.

Så togo de herr Peder i hans fagergula hår
å hivade honom över bord.
När herr Peder börja sjunka börja skeppet till att gå
och gunga över böljorna de blå.

”Tjo”

Malena och Bodasmeden

Arvid Westberg har varit en av mina största källor till folkmusik och dans i Enånger med omnejd. Trots att han nu är över 90 år gammal så brukar det kunna dyka upp ny visor när vi träffas. Den här sången spelade vi in när vi sågs i sommras och häromdagen så fick jag för mig att transkribera den och göra lite efterforskningar om vad det var för bit. "Malena och Boda-smeden" hörde Arvid sin far sjunga tillsammans med några andra gubbar när de hade tagit sig några glas att dricka. Arvid trodde att det kanske var en del av någon längre bit, men att det framförallt var att det förekom en "Boda-smed" i visan som gubbarna verkade ha tagit fasta på (fadern, Per, var både smed och bosatt i Boda). Den här texten sjöng Arvid:

”Malenas näsa hon satt på sne’.
Det hände sig i gröna lunden.
Hon kôm te gräla med en Bo’a sme’,
han tog ett häftigt tag med tången.”

Med tanke på textens andra strof trodde jag först att det kanske var en ballad-parodi från någon revy, eller teater från sekelskiftet. Men när jag började bena lite så visade det sig att visan är betydligt äldre än så! Arvids korta bit är egentligen bara en vers av en längre visa som enligt ett skillingtryck heter, ”En nyutkommen visa om Jan, som drog Skruf-Malena på en kjälke öfver Riddarfjärden”. Vistexten – som kan ses i sin helhet här –ska vara en parodi på Anna Maria Lenngrens dikt "Min Salig Man" och ska ha varit införd i Uppsala Tidning 24/5 1800 under namnet "Min Salig Hustru" . Den kom ut i ett flertal skillingtryck i början av 1800-talet. Intressant nog så har texten även letat sig över till svensk-talande Finland där den uppges ha använts som sångtext till en menuettmelodi!
En spridd visa med andra ord som i Arvids variant anpassats för att passa den lokala Boda-smeden! Avslutningsvis några ord om uppteckningen. Jag har roat mig med att försöka notera den med en hel del detaljer, men det kan göra noten lite svårläst för den ovane så här kommer några råd. Arvid sjöng låten med ett väldigt tydligt glissando på ordet Sme', det har jag noterat genom ett streck mellan e och d i den takten. Behandla triolerna som två åttondelar och de små kommatecknen på översta notraden är bara där för att markera frassluten. Det var allt för den här gången!