Jonas Arvids Polska

Familjen Stakels noter - som jag återkommer till titt som tätt på denna blogg-är rätt svåra att få någon överblick över. Det är en väldigt blandning av polonoiser, polskor, quadriller, angloiser, visor, nationalsånger, psalmer och pianoarrangemang. Det finns få dateringar i boken, och de signaturer som finns hjälper sällan till för att datera materialet. Det var nämligen så att alla pojkar i släkten från tidigt 1700-tal verkar ha haft namnet Jonas Stakel, och så vitt jag kunnat utröna, från kyrkböcker och dylikt, så var de alla på något vis musikaliska. Men det finns en Jonas som faktiskt går att ringa in och det är Signaturen Jonas A(rvid). Stakel. Denne Jonas var född 1814 och var länsman i Enånger och Njutånger, en tjänst han verkar ha ärvt efter sin far (Jonas stakel) som var både klockare och länsman. Signaturen J.A stakel dyker först upp tillsammans med namnet Hamberg på en liten bok med andra stämmor; "Musikanterna J.A. Stakel och Hamberg, Hudiksvall" står det på häftet. Enligt kyrkböckerna ska Jonas ha studerat i Hudiksvall och så han var förmodligen inte särskilt gammal då han musicerade i Hudiksvall med denne Hamberg. När han blev äldre tog han över sin fars jobb som länsman och från den tiden så finns några stämmningsprotokoll med låtar på (dit skrivna i marginalen) som är signerade J.A Stakel. Det verkar alltså som att Jonas återanvände papper från sitt arbete! Denna polska med två stämmor fanns på ett sådant papper, signerat på ena sidan av någon tjänsteman vid namn Norin (kanske någon form av kvitto?). Pappret var rivet i flera småbitar och det var inte förrän efter ett bra tag jag insåg att de hörde ihop och kunde skriva av denna polska. Jonas Arvid dog 1891 och vid det laget så var han en ökänd drickare som lyckats supa bort såväl familjens egendomar som deras tidigare goda rykte. När jag sitter och spelar dessa låtar så kan jag inte låta bli och tänka på denne Jonas, han som sattes att läsa i Hudiksvall, spelade duetter med sina vänner, tog över tjänsten som länsman, söp bort allt (trots sin religiösa uppfostran - hans far fick till och med medalj från Uppsala bibelsällskap) och dog utfattig. Visst är en not bara lite bläck på ett papper, men, att hålla i, och sätta ihop de fragment som någon rivit i bitar och sedan spela låten – kanske för första gången på 100 år – var en speciell känsla! Låtens glättighet går på något sätt inte alls ihop med kyrkböckernas notiser, "medellös" och "försupen".

Diamantpolka

Dags för en ny låt och den här gången blir det också en bit med (o)känd kompositör. Lars Bull (f.1863), från Undersvik, ska ha komponerat denna magnifika skapelse, "Diamantpolka". Lars Bull och hans bröder Olle Bull (ej och Anders Hök var alla välkända musiker i Arbrå-Undersvik trakten. Olle flyttade till Amerika där han enligt vad jag hört hade en mycket lyckad musikerkarriär; på HSF's folkmusikarkiv i Ljusdal finns en hel del material som handlar om Olle. Men åter till Lars och hans polka. Jag skulle tro att Lars liksom son bror Olle, inte bara spelade gammal folkmusik. Den här polkan kan säkert ha varit rätt modern på 1880 talet då han komponerade den. Vad namnet kommer ifrån är ju svårt att gissa men med tanke på hur lång den är så kanske man kan dra parlleler till begreppet "diamonds are forever"... Mer information om Lars Bull och hans bröder kan man hitta på Undersviks Hembygdsförenings hemsida. Ta också en titt på en notbok som ska ha tillhört Lars Bull på Svenskt Visarkivs hemsida.
Jag har inte hört någon inspelning av polkan men spelmannen Emil Hellström (f.1886) från Bölan spelade – vad man kanske kan kalla – utdrag ur den. På inspelningen säger Emil att han ska spela en polka efter Johan Forsberg d.ä. men han kommer inte ihåg mer en delar av den, dessa delar är dock mer eller mindre identiska med Lars Bulls Diamantpolka. Ännu klarare blir kopplingen då jag har hittat låten bland några noter skrivna av just Johan Forsberg. Av Johans orginal får jag känslan att han kopierat en tryckt not. Han har nämnligen med en mängd detaljer om utförandet (som forte/piano, "sempre staccato", "energico" etc.) som hans noter normalt saknar helt och som man kanske skulle vänta sig att hitta på en tryckt not. Det lilla "introt" känns också som att melodin skulle kunna vara tagen från ett tryckt arrangemang av låten, kanske för piano? Personligen tycker jag att den fjärde reprisen känns lite konstlad; som om den var tillagd i efterhand. Bortsett från det är det en rätt kul bit. Om du känner att du saknar en riktigt lång polka på repertoaren så kan detta var mycket vl vara låten för dig!

A-moll polska

Ytterligare en polska från Per Westbergs notsamling. Denna och ytterligare en polska i G-moll fanns på ett lösblad bland noterna; handstilen är Pers. Bägge har förvånadsvärt mycket spelanvisningar om man jämför med hur Pers noter brukar se ut. Jag gissar därför att dessa är avskrivna från någon annan notsamling. Många av bågar är förmodligen frasanvisningar snarare än stråkanvisningar (skulle behövas en riktigt lång stråke i några fall!). Låten känns dessutom rätt konstig, jag har funderat på om det skulle kunna vara en andrastämma? Men i såfall så måste det ha varit ett arrangemang där stämmorna turas om med melodi då slutfallen känns naturliga i båda repriserna. Har också funderat på om delar av uppgångarna i första reprisen kanske ska vara pizzicato eller flagolett toner? Det kanske skulle förklara den ihåliga känslan som infinner sig; dessa tekniker skulle ju kunna begränsa vilka toner som kan spelas. Det är ju också möjligt att det fattas förtecken eller att Per helt enkelt skrivit fel. Har testat att spela den i ren A dur men det känns inte bra alls. Sen är det väl likväl möjligt att noten är precis som den ska vara, men att öronen måste vänja sig lite! På samma notblad fanns som sagt även en G-moll polska, den polskan finns bland annat i Hans Olof Nordblads notbok (nr. 54) från Norrala. I och med att Norrala ligger granne med Enånger är det ju inte omöjligt att avskriften kommer därifrån, men i den notboken finns så vitt jag kunnat se inte någon version av denna A-moll polska som skulle kunna kasta ljus över Pers not. Jag tror inte att jag kommer så mycket längre i mina grubblerier kring denna bit. Ni får ta den som den är, eller lattja runt lite och se om det blir någon ordning på den.

Fler engelskor

Inspirerad av Svens funderingar om engelskor lägger jag upp ytterligare några angloiser från Stakels notbok. Nummer 7 och 9 känns lite bekanta, jag föreställer mig att man mycket väl kan hitta dom i till exempel svenska låtar Skåne. Angloise nummer 1 är min personliga favorit av de tre. En skön fanfarartad första del med en liten mollsväng som andra repris, enkelt men bra! Jag har anpassat noterna på samma sätt som med angloisen jag la upp tidigare (dvs. "halverat" notvärdena). Jag vet inte om det finns någon forskning på utbredningen av engelska melodier i Sverige. Åtminstone jag har svårt att acceptera den ofta hörda förklaringen att det var sjömän på västkusten som plockade upp låtar i england (eller engelska sjömän på visit i sverige som lämnade låtar efter sig). Även om det säkert kan ha dykt upp en och annan låt den vägen så känns det otroligt att alla de låtar som finns spridda över sverige skulle ha kommit den vägen. Om det är någon som är mer insatt i ämnet får de gärna höra av sig!

12 April 1925

På temat okända kompositörer kommer här en polska komponerad en vårdag 1925 av Johan Forsberg d.ä. (1872-1948). En smått hysterisk rullstråkshistoria som trots klichévarning har sina poänger. Håll till godo!

Magnus Olssons No 1

Bland Per Westbergs låg ett par stora notark med överskriften "Tomtgubbens polskor". Det är ett antal rätt avancerade polskor av den typ som man ofta hittar i gamla pollonäs samlingar från 1800talet. Ett par är tillskrivna "Esser" (han som ska ha komponerat Liv-antes polska). Polskan jag lagt upp här har överskriften "No1 af Magnus Olsson, Bölan" med Esser överstruket i kanten. Den finns i en variant i Svenska Låtar, efter Pajas - Anders Wahlman- från Alfta. Intressant nog finns den även inspelad i Enånger. På ett av Svenskt Viskarkivs band så spelar Emil Hällström från Bölan polskan för Märta Ramsten. Han säger också att den är efter Magnus Olsson men säger sig inte veta något mer om den. Dessutom finns låten i Stakels notsamling och där även med andrastämma. Stakel anger "Råckman" som kompositör inte Magnus Olsson (som förmodligen var bra ung när Stakel skrev ner låten). I svenska låtar förekommer Råckman (rockman) som kompositör för en annan låt, men jag har trots idoga försök inte lyckats reda ut identiteten på denne man. Det känns dock inte helt otroligt att han skulle ha varit samtida med Esser och Du puy som komponerat många liknande låtar. Jag har lagt upp Stakels version så att man kan jämföra de två.