Notsamlingar och en kadrilj

Andreas Mickel Jonsson, som jag har nämnt i ett tidigare inlägg, var fiol och eventuellt också klarinettspelman i byn Tosätter i Enånger. Han kallades ofta bara för Andreas i Tosätter eller Jon-Anners Andreas efter gården han bodde på. Andreas var notkunnig och hade i sin ägo ett flertal notböcker som vid hans död gick i arv till hans son Anders-Johan Jonsson och senare till dennes son Georg Jonsson. Både Andreas son och sonson fortsatte att fylla böckerna med låtar så där finns allt från konsertpolonäser till hambo, polka och foxtrot. Samlingen består av 6 nothäften signerade familjen Jonsson, ett häfte med signaturen Anders Englin och ett antal lösa blad. Den äldsta boken är förmodligen Englins notbok (1854), och många av låtarna i de övriga böckerna är renskrifter från denna. Alla häften finns kopierade på Hälsinglands folkmusikarkiv och orginalen finns kvar hos Georg Jonssons släktingar.
Andreas ska ha lagt ner mycket tid på att lära fiolteknik. Bland annat lärde han sig noter och, av nothäftena att dömma, även avancerade polskor och valser av klockaren Jonas Kjellin i Bölan. Enligt ett av hans barnbarn ska han även ha åkt skridskor till Arbrå (över nianfors sjöarna) mitt i vintern för att höra violinisten Sörenson spela och att lära sig dennes rullstråk. Enligt samma utsago ska han ha spelat på nästan 100 bröllop i trakten. Andreas var trots detta inte någon särskilt bra dansspelman. Åtminstonne inte på egen hand, men om han fick någon som sekunderade på fiol eller durspel så gick det bra. Från vad jag har hört om Andreas, och med utgångspunkt från hans noter, får jag känslan av att han framförallt spelade avancerade polonäser och valser, så som låtar av von Esser och Vogler, och att det var detta som gjorde honom populär som bröllopsspelman. Genom att ha avancerad fiolmusik och inte bara monotona polskor vid bröllopet så köpte sig brudparet en viss social status, att man sen var tvungen att ta in en extra spelman till dansen var nog inte hela världen. Andreas storhetstid som spelman var i mitten och andra hälften av 1800talet. Tyvärr drabbades han senare av psykisk sjukdom. Han ska ha utvecklat en besatthet av sin fiol och ville hela tiden veta var den var men vägrade spela på den. Han blev aggresiv och tIll slut var familjen tvungen att ha honom inspärrad i ett rum på gården. Enligt ett av barnbarnen så låg fiolen alltid väl synlig på ett bord i rummet så att Andreas aldrig skulle behöva oroa sig för vart den tagit vägen.
Bland familjen Jonssons noter finns ett fåtal bitar som Anders-Johan tecknat upp direkt efter sin far, denna kadrilj är en av dom. Jag brukar spela den som polka eller snoa.