När jag började intressera mig för folkmusik i slutet av 90-talet så var jag mest intresserad av alla häftiga instrument som verkade finnas och ha funnits i Sverige och annorstädes. Jag spenderade bland annat en hel del tid med att bläddra i Jan Winter och Per-Ulf Allmo's böcker om liran och säckpipan i Norden. Framförallt blev jag facinerad av de två liror som hittats i Enånger och när jag började intressera mig för enångerslåtar hoppades jag på att hitta melodier som skulle kunna ha spelats på dessa. Detta visade sig dock vara lättare sagt än gjort och nu, med lite mer erfarenhet av folkmusik och historia, så har jag nog slutat leta efter några specifika lirlåtar. Det finns dock några bitar som känns ålderdomliga och som kittlar fantasin lite extra. Den här polskan är en av dom. Den fanns i en rätt stor notsamlig som jag fick låna av Arvid Westberg i Vedmora, Enånger. Noterna hade tillhört hans far Per Westberg (1886-1975) som var fiolspelman och smed. Det är möjligt att Per har komponerat den men hans egna kompositioner brukar ha namn och vara i en helt annan stil. Per har heller inte angivit om det ska vara fiss istället för f, i g-moll brukar ju det var rätt vanligt. Jag spelar med f men det är väl upp till var och en att göra det beslutet. En av de saker som gör att låten känns ålderdomlig är att de två första takterna i andra reprisen gå utmärkt att oktavera ner utan att det känns konstigt. På så sätt får den ett mindre omfång som kanske skulle kunna passa på en lira, eller annat äldre instrument, men som sagt det är mest fantasier. När jag spelade den för Arvid så kallade han den för en senpolska och tyckte sig minnas att Per spelade den tillsammans med sin svåger Johan Enström (1889-1968?) som sekunderade på fiol. Johan Enström kommer jag att få anledning att återkomma till senare då han var en av få enångerspelmän som blev inspelade av Svenskt Viskarkiv. Nog om detta, en bra gmoll polska blev det idag, spela den!
No comments:
Post a Comment