Tuesday, August 16, 2011

"Björkelunsen och hela slumpen"



Under sommaren har jag volontärarbetat på ett folkmusikarkiv i London. Jag sitter mestadels i ett mörklagt rum och digitaliserar gamla rullband från 50 och 60-talen med musik från de brittiska öarna. Det är ett rätt långsamt med intressant jobb. Då avspelningen av banden måste ske i realtid så blir det mycket tid då jag bara sitter och ser till att inte bandet går av eller något annat händer med maskinerna. För att få tiden att gå så har jag börjat transkribera mina inspelningar från Hälsingland. Det blir ett redigt liv i den lilla studion; en rullbandare som spelar två spår åt gången (ett framåt och ett baklänges) med brittiska ballader, samtidigt som jag sitter vid min laptop och spelar gubbar och gummor från Hälsingland, med papper och penna i högsta hugg! Det är väl vid sådana tillfällen jag inser att jag är nörd, och det är inte mycket jag kan göra åt det är jag rädd.
En visa som jag försökt få någon rätsida på i mitt lilla mörka rum är denna "krogvisa" (den övre av de två visorna) som jag fick av Nisse Forsman i Bölan. Nils sjöng den för mig när jag hälsade på honom, och det visade sig att han tidigare spelat in visa på ett kassettband som jag fick kopiera. Nisse menade att visan var en kvarleva från den tiden då postdiligenserna bytte hästar på "Krogen" i södra Bölan. Mannen som brukade sjunga just den här visan ville inte lära ut den till någon, så Nisse lärde sig den lite gran i taget när han som liten brukade följa efter männen i byn när de gick från gård till gård, sjöng och drack brännvin på helger och högtider. Namnen i visan var enlig Nisse personer som han kände till eller hade hört talas som av äldre i byn. "So far - so good" som man säger på engelska, men nu är det så att det här inte är en visa som komponerats lokalt utan en visa som dyker upp här och var med lite olika text. Snarare är det så att visan som Nisse lärde sig är en äldre visa som har anpassats, medvetet eller omedvetet, till det lokala samanhanget och satts in i historien om postdiligenstrafiken via Krogen i Bölan! Den andra visan oven är en rätt annorlunda version av Nisses visa. Även om melodin och texten till stor del är annorlunda innehåller den liknande namn och nonsensfraser. "Kära Erke" är upptecknad på 1880talet av Claes Fredrik Sundling (1857-1915), troligtvis i Hälsingland eller Medelpad. Sundling var under sin studietid violinist åt dansföreningen Philochoros i Uppsala, och för deras räkning gjorde han en del upptecknigar i Hälsingland, Medelpad och eventuellt också i Dalarna (men det kan kanske ha varit efter dalaspelmän bosatta i Hälsingland, tex. några låtar efter Timas Hans). Just den här visan saknar någon närmare anvisning om vem som sjöng den och var. Arvid Westberg kunde också fragment av visa som skiljde sig från Nisses version, men han kunde inte erinra sig att han hört om någon koppling till Krogen i Bölan. Hur visor getts lokal mening diskuteras inte särskilt ofta i folkmusiklitteraturen. Visst skrivs det om lokal variation men det gäller oftast rent musikvetenskapliga eller litteraturvetenskapliga frågor. Personligen så tycker jag att det är betydligt intressantare att se hur musik tas upp och hjälper till att skapa olika lokal mening, och det är den här visan ett bra exempel på.

No comments:

Post a Comment