Showing posts with label Kadrilj. Show all posts
Showing posts with label Kadrilj. Show all posts

Friday, June 3, 2011

Marsch efter Herr Stakel


Dagens låt är en marsch, eller quadrille, eller schottish... eller, tvåtakt är det i alla fall! Den fanns på ett lösblad med signaturen "Herr Stakel", i den samling som jag brukar referera till som Stakels noter. Det är en av de få noterna i samlingen som faktiskt är signerade och förutom denna låt finns också en polonoise i Eb på notbladet. Just den polonoisen har en intressant historia men den ska jag ta en annan gång. Låten har titeln "Quadrille" och vid repris två är tillagt "Schottis". Ordet Schottis (stavat chottish) verkar vara ett senare tillägg. Det är ett faktum att en mängd kadriljer fick nya liv som marscher, gånglåtar, eller polkor av spelmän under slutet av 1800talet (då hade intresset för kadriljdans förmodligen dämpats en del). De två Andersönerna, dvs. Nils och Olof Andersson - som för övigt inte var släkt – nämner flera exempel på detta i Svenska låtar, bland annat i kommentaren till den välkända From Olles Brudmarsch. Det är kanske så att tillägget "Schottis" var en liknande översättning, att man döpte om en omodern dans till en mer modern dito. Den ursprungliga uppteckningen härrör nog dock från en tid då låten faktiskt användes till kadrijldans - ett annat lösblad som verkar höra i hop med detta, är daterat 1835. Englins notebok - daterad 1854 - från samma område innehåller också en stor mängd kadriljer (många som idag spelas som marscher eller gånglåtar).
Anledningen till att jag har valt just den här kadrilj-schottish-marchen (jag kommer kalla den för marsch hädanefter) är att den är av en sort som känns väldigt vanlig i Hälsingland, och det fascinerar mig att jag hitintills aldrig sett någon variant på den från någon annan uppteckning eller inspelning! Det som känns typiskt med låten är framför allt att den har relativt många repriser (4), är både i dur och moll, inte i korstonart, och att den har rätt många ”fanfariga” kvaliteter (kanske framförallt i sista reprisen). En låt som mycket som väl skulle kunna ha ingått i tex. Pajas och Tulpan's repertoar! Stakels låt verkar trots sin "typiskhet" dock inte ha fått någon egentlig spridning. Varför kan man fråga sig? Nu blir det så klart gisserier; det är det säkert många låtar som helt enkelt glömts bort! Men, kanske är det också så att denna låt inte går tillbaka på något nottryck – som jag misstänker att många av de mer spelade låtarna gör – utan att den var komponerad lokalt? Det är ju inte omöjligt att Stakel har komponerat låten själv, kanske till någon dans för brukspatronerna i Iggesund (släkten Stakel var nära knuten till bruket)? Eb-polonoisen som jag nämnde i början känns även den väldigt tidstypisk men saknar kända varianter. Det är nog svårt att komma längre i detta resonemang, men spela gärna låten, kan tänka mig att den skulle låta bra med galvstråksackompanjemang!

Friday, October 22, 2010

Notsamlingar och en kadrilj


Andreas Mickel Jonsson, som jag har nämnt i ett tidigare inlägg, var fiol och eventuellt också klarinettspelman i byn Tosätter i Enånger. Han kallades ofta bara för Andreas i Tosätter eller Jon-Anners Andreas efter gården han bodde på. Andreas var notkunnig och hade i sin ägo ett flertal notböcker som vid hans död gick i arv till hans son Anders-Johan Jonsson och senare till dennes son Georg Jonsson. Både Andreas son och sonson fortsatte att fylla böckerna med låtar så där finns allt från konsertpolonäser till hambo, polka och foxtrot. Samlingen består av 6 nothäften signerade familjen Jonsson, ett häfte med signaturen Anders Englin och ett antal lösa blad. Den äldsta boken är förmodligen Englins notbok (1854), och många av låtarna i de övriga böckerna är renskrifter från denna. Alla häften finns kopierade på Hälsinglands folkmusikarkiv och orginalen finns kvar hos Georg Jonssons släktingar.
Andreas ska ha lagt ner mycket tid på att lära fiolteknik. Bland annat lärde han sig noter och, av nothäftena att dömma, även avancerade polskor och valser av klockaren Jonas Kjellin i Bölan. Enligt ett av hans barnbarn ska han även ha åkt skridskor till Arbrå (över nianfors sjöarna) mitt i vintern för att höra violinisten Sörenson spela och att lära sig dennes rullstråk. Enligt samma utsago ska han ha spelat på nästan 100 bröllop i trakten. Andreas var trots detta inte någon särskilt bra dansspelman. Åtminstonne inte på egen hand, men om han fick någon som sekunderade på fiol eller durspel så gick det bra. Från vad jag har hört om Andreas, och med utgångspunkt från hans noter, får jag känslan av att han framförallt spelade avancerade polonäser och valser, så som låtar av von Esser och Vogler, och att det var detta som gjorde honom populär som bröllopsspelman. Genom att ha avancerad fiolmusik och inte bara monotona polskor vid bröllopet så köpte sig brudparet en viss social status, att man sen var tvungen att ta in en extra spelman till dansen var nog inte hela världen. Andreas storhetstid som spelman var i mitten och andra hälften av 1800talet. Tyvärr drabbades han senare av psykisk sjukdom. Han ska ha utvecklat en besatthet av sin fiol och ville hela tiden veta var den var men vägrade spela på den. Han blev aggresiv och tIll slut var familjen tvungen att ha honom inspärrad i ett rum på gården. Enligt ett av barnbarnen så låg fiolen alltid väl synlig på ett bord i rummet så att Andreas aldrig skulle behöva oroa sig för vart den tagit vägen.
Bland familjen Jonssons noter finns ett fåtal bitar som Anders-Johan tecknat upp direkt efter sin far, denna kadrilj är en av dom. Jag brukar spela den som polka eller snoa.